Golfbanan i Hovås. Från betesmark till välputsad parkbana.

Artikeln om banan är ursprungligen skriven som ett kapitel i  Askims hembyggdsförenings kommande jubileumsbok.

Redan 1891 spelades det golf i göteborgsområdet. Den engelske Pastorn Arthur V Despard hade tillsammans med medlemmar ur göteborgssocieteten, med namn som Carnegie, Keiller, Dickson och Seaton, bildat Sveriges första golfklubb ”the Gothenburg Golf Club” med bana vid Sannegården på Hisingen.

Redan 1894 upphörde klubben då Despard kallades hem till England, men lyckligtvis hade göteborgaren Viktor Hugo Setterberg inspirerats av the Gothenburg Golf Club och anlade en bana i Arendal, där han och delar av de mer bemedlade göteborgarna hade sina sommarboenden.

I Arendal levde man ett slags ”Country Club-liv” där de boende bl. a ägnade sig åt segling, tennis, vattenpolo, korgboll, poesi och lekar, men framför allt åt golfspel. Setterberg var med och grundade ”Arendal Idrottsklubb” där golf var den dominerande sporten.

Resorna till Arendal skedde med Ångbåten ”Svanen” och för att korta ner restiden under vår och höst, när man inte bodde på Arendal, anlade Setterberg år 1900 en sexhålsbana på samma plats där Despards bana låg vid Sannegårdshamnen.

Här bildades två år senare ”Golfafdelningen vid Göteborgs Idrotts-Förbund”, som 1909 skulle komma att byta namn till Göteborgs Golf Klubb.

I början av 1900-talet expanderade Göteborgs hamn kraftigt och den sandrika marken där golfbanan låg behövdes som sandtag för utbyggnad av hamnen och golfklubben tvingades se sig om efter ny mark.

Det fanns två alternativ, ett område i Bräcke, bara en kvarts promenad från där golfbanan fanns, eller ett område i Hovås, som nu blivit aktuellt då det 1903 byggts en järnväg mellan Göteborg och Särö; Säröbanan, som passerade Hovås. Många av de gamla banorna i Storbritannien ligger i anslutning till järnvägar.

Redan Pastor Despard hade sett Hovås som en perfekt plats för golf med den sandiga jorden och närheten till havet, men på den tiden fick man ta sig till Hovås via ångbåten Tessin, som tog en och en halv timme, eller med häst och vagn, så det blev aldrig aktuellt. 1903 fick Viktor Setterberg tips om att Hovås vore en lämplig plats av dåvarande fängelsedirektören A Montgomery, som själv hört pastor Despard uttala sig berömmande om Hovås.

Med Setterberg i spetsen begav sig Christian Röhss och Gösta Dalman ut med häst och vagn för att övertala markägarna, oftast bönder, att arrendera ut mark till klubben. Det ryktas att Röhss och Dalman drack kaffekask med markägarna medan renlevnadsmannen Setterbergs satt kvar ute i vagnen. Metoden var framgångsrik och snart hade man tillräckligt med mark för sex hål.

Eldsjälen Setterberg, som med rätta kom att kallas ”den svenska golfens fader” lade själv ut en bana om sex hål på det som idag är den västra, platta delen av banan, som sträcker sig ner mot Askimsviken.

Marken bestod av ljung, sand och sten och Setterberg utförde själv ett stort röjningsarbete innan golfbanan var spelklar. På banan fanns flera stengärdsgårdar.

Banans första hål blev det nuvarande andra hålet, som är Sveriges äldsta intakta golfhål. Orsaken till att man startade på det som kallades ”Flaggberget,” är att det utslaget låg närmast Hovås hållplats utefter Säröbanan. Klubbor och persedlar förvarades i en jordkällare på Hovåsvägen ”Mattssons källare”. Denna revs tyvärr i samband med att tomten styckades.

Idag är Flaggberget bebyggt med 12 bostäder.

För att bygga Säröbanan behövdes sand till banvallen – mycket sand och den fanns på golfbanans område i marken vid nuvarande sjätte, åttonde och tolfte hålen. För att frakta ut sanden byggdes dubbelspår på golfbanans område så att man på järnväg kunde frakta upp sanden till banvallen när man fortsatte utläggningen av spåren söderut. Sandhålorna är idag integrerade som hinder på golfbanan och många bollar har under åren försvunnit ner i dem till spelarnas olycka.

Under de kommande åren ägnades mycken möda åt att finna, arrendera och köpa in ny mark så att golfbanan kunde expandera till slutmålet: En fullvärdig bana med 18 hål.

Klubben led av ständig växtvärk och behövde byggas ut så att fler golfspelare fick plats på banan och 1908 fick klubben in tillräckligt med angränsande mark österut så att banan kunde utvidgas till nio hål.

1910 bildades AB Hofås Golfbana av medlemmar som önskade rädda golfbanan undan tomtspekulationer.  Avsikten var att åstadkomma inköp alternativt arrende av den mark som den dåvarande 9-hålsbanan omfattade. Vid stiftandet av Aktiebolaget Hofås Golfbana tillförsäkrade sig klubben ett arrende på 50 år. Arrendet var baserat på att klubben hade 100 medlemmar. Vid större eller färre antal medlemmar skulle avtalet ändras.

De största delägarna i det nya bolaget var: August Mattson (huvudägare i AB Hofås Villastad), Douglas Dickson, James Keiller, Edward Ljungquist, Arthur Seaton och Hakon Wijk. Totalt var det 36 medlemmar som tillsammans investerade 28.800 kr i bolaget. Detta motsvarar c:a 1.6 miljoner kr i dagens penningvärde.

Fram till 1912 spelades alla svenska mästerskap på Hovåsbanan då ingen annan bana i Sverige ansågs tillräckligt utslagsgivande.

1923 får så banan ytterligare tre hål söderut. En green, på nuvarande hål 3, läggs öster om Ryttarstigen så att inspel görs över vägen. Denna green flyttas av säkerhetsskäl snart till nuvarande placering väster om Ryttarstigen.  12 hål fungerar emellertid inte så bra i tävlingssammanhang. Hur skulle man få ihop en 18 hålsrond av en 12 hålsbana?

Då föddes på allvar planerna på en ”riktig” golfbana med 18 hål.

Klubben behövde identifiera vilken mark som fanns tillgänglig. Medlemmen Birger Sörvik, pappa till flerfaldige svenske mästaren Finn Sörvik, drev på genom att redan på -20 talet påstå att banan snart skulle var kringbyggd av ”villor och kåkar”.

AB Hofås Villastads (Villabolaget i vardagligt tal) konstituerande stämma i bolaget hölls redan hösten 1905 och bolaget registrerades 1906 under firma AB Hofås Villastad. (f:et har som i ortsnamnet idag bytts till v). Syftet med verksamheten skulle vara att förvärva Egendomen Hofås för att därefter exploatera marken. (Villabolaget skänkte klubben tomten då Gamla Klubbhuset skulle byggas år 1909– 10). Klubben hade börjat förhandla med Villabolaget i början av 1930-talet gällande ett flerårigt arrendeavtal beträffande den mark som klubben behövde för 18-hålsbanan. Dispaschör Conrad Pineus hade insatts som adjungerad i den kommitté som hade fått arrendefrågan på sitt bord.

Pinéus var en mycket känd göteborgare, stor donator till olika kulturinstitutioner och kom också att gå till historien som en stor humorist.

Vid den tiden befann sig aktiestocken i Villabolaget i Skandinaviska Bankens ägo. Conrad Pineus var god vän med bankens chef, Herman Mannheimer, som gärna lyssnade på Pinéus.  Resultatet blev att banken erbjöd golfklubben att få köpa Villabolaget med dess tomter och övriga tillgångar för 115.000 kr. Ett förvärv av detta bolag skulle innebära att Göteborgs Golf Klubb blev ägare av den mark som arrenderades samt ett antal obebyggda tomter som skulle möjliggöra utläggandet av ytterligare 6 hål, (1923–1933 hade banan 12 hål). Man skulle dessutom få över ett antal tomter på platser som inte berörde golfbanan. Dessa kunde säljas för att hjälpa till med finansieringen. Bland dessa tomter ingick  Flaggberget bakom nuvarande greenerna 1 och 10B (där som tidigare nämnts 12 bostäder byggdes åren 2010–2011), samt flera villatomter, en stor badinrättning (marken väster om hål 10B där badet och badhytterna finns idag) och ett vattenverk (pumphuset vid entrén till 7:e hålets backe), som vid denna tid försåg många fastigheter i Hovås med vatten.

Finansieringen av aktieköpet ordnades på följande sätt. Klubben disponerade sedan tidigare 40.000 kr. Svenska Amerikalinjen ställde 25.000 kr till förfogande och Grand Hotel tecknade 5.000 kr, båda mot gottgörelse att respektive bolags kunder skulle få spela avgiftsfritt ett antal år. Medlemmarna ställde genomgående upp för den goda saken. Allt som allt inbringade insamlingarna 77.900 kr. Samtidigt träffades ett avtal med ett konsortium bland de golfspelande Hovåsborna, som för en summa av 50.000 kr övertog Villabolaget, sedan Golfklubben därifrån avskilt vad som behövdes för banans utbyggnad. Klubben hade nu tillräckliga medel för genomförandet av hela förslaget.

Flera medlemmar, som var delägare i AB Hofås Golfbana, överlämnade med tiden sina aktier till klubben i samband med att banan skulle byggas ut till 18 hål 1933.

När det gällde hur banan bäst skulle kunna utvidgas anlitade klubben de kända brittiska banarkitekterna Hawtree & Taylor. Taylor var en av Englands bästa spelare på sin tid. I sitt omdöme om bana och mark skrev Hawtree & Taylor bland annat berömmande” the course is delightfully situated, commanding most beautiful landscape and seaside views” Det stora problemet var att man ansåg arealen för liten för en 18 hålsbana.

Duon kom med ett radikalt förslag – banan skulle byggas om till en niohålsbana. Detta accepterades av styrelsen. Innan ombyggnaden kommit igång löste sig lyckligtvis markfrågan så att det nu fanns utrymme för 18 hål och då skrinlades planerna på att minska banan till nio hål. I stället fick medlemmen, arkitekt Andrew Person uppdraget och designade det som i stort sett är dagens 18 hålsbana. Vissa försök att köpa in mark söderut, åt Brottkärrshållet misslyckades så man fick nöja sig med befintlig mark.

En gång i tiden var golfbanans område täckt av vatten. Då får vi gå tillbaka c: a 5000 år, dvs till stenåldern. Då höjdes havsnivån runt 23 meter och vid vårt sjunde hål finns lämningar efter boplatser från denna tid. Då löpte det in en stor vik där golfbanan ligger idag.

När havsnivån så småningom sänktes formades ett bondesamhälle under 3500 år med hagar, åkrar och gårdar i Hovås.

På golfbanan har det upptäckts ett antal stenåldersbosättningar, bl. a snett ovanför sjunde hålets green. På dessa boplatser har man funnit olika redskap.

Golfbanan ligger, med sin västra del, mellan och innanför två stadiga bergknallar. Esseberget i norr och Rössebergen i söder. Esseberget ligger norr om den gamla banvallen med lämningar av gravrösen från bronsåldern, 1800-500 f Kr. Utsikten från dessa berg över Askimsviken och golfbanan är hänförande.

Ett annat namngivet område på golfbanan är det östra mellan klubbhuset och Granliden och Rössebergen i söder. Det kallades Hästhagslyckan, där de lägre delarna kunnat användas till åkermark men huvuddelen som betesmark,

På golfbanans sjätte hål, granne med en av sandhålorna, finns en domarring, dvs en gammal grav från övergångstiden mellan brons och järnåldern.  Viktor Setterberg ville att klubbens prisutdelningar skulle förrättas i domarringen ”under utstötande av fanfarer”. Detta blev troligen aldrig verklighet. Det finns även två bautastenar på golfbanan, en på tredje och en vid övningsområdet vid 17:e hålet. Dessa skall tidigare ha varit placerade på andra platser i området, den ena kan till och med bara ha varit en grindstolpe.

Sedan banan fick 18 hål 1933 har golfbanans sträckning i stort sett varit densamma. Visst har 158:an gjort att två hål fick förändras, de s k ”kyrkohålen” med green och utslag i närheten av Askims kyrka och visst har man förlängt framför allt hål 6,8 och 10 och gjort om vissa greener, så att banan uppfyller tidens krav på ökad svårighet och längd.

 Men den största förändringen är nog att karaktären ändrats från en ljungbevuxen hedbana till en parkbana. Men vad kan vi förvänta oss i framtiden? Arbete pågår med att försiktigt ta fram karaktärsdrag från hur banan såg ut förr i tiden. Detta för att förhöja upplevelsen av att vi spelar en bana med historik och anor. Sådana förändringar passar in väl på banans karaktär och särart vad beträffar ålder och layout.

I golfbanans ”barndom”, för 120 år sedan och de följande decennierna, var största hotet mot golfbanan att intresset för golfspelet skulle minska och att det skulle bli ekonomiskt ohållbart att driva klubben vidare. Efter en nedgång i antal medlemmar under första världskriget, ökade åter antalet medlemmar och har med undantag för några kortare perioder varit stabilt.  Under de senaste decennierna har det varit ständig kö till medlemskap.

I de få perioderna av dålig ekonomi har många kända och välbeställda medlemmar frikostigt stöttat klubben.

Största hotet är i stället de säkerhetsproblem som finns på en bana som lades ut när spelarnas kapacitet och utrustning gjorde att bollarna gick mycket kortare än idag.

Hålen ligger nära varandra och i vissa fall korsar banorna varandra, dessutom har bebyggelsen kommit närmare banan. Det finns alltså en överhängande risk att spelare, förbipasserande och hus träffas av bollar efter sneda slag. Detta ställer stora krav på att spelarna sätter säkerheten främst och anpassar sitt spel med säkerheten i fokus.

Eftersom Göteborgs Golf Klubb äger all mark som banan ligger på, finns det ingen risk att arealen minskar, men kringbyggnation kan i framtiden medföra problem då det kan finnas risk att husen blir träffade av bollar och fler nät kan komma att sättas upp.

Sedan många år ligger golfklubben i framkant när det gäller miljövänlig och hållbar skötsel av golfbanan. Göteborgs Golf Klubb var den golfklubb som miljöcertifierades först av Sveriges c:a 500 golfklubbar.

Idag är Hovåsbanan ett kärt mål för den som vill spela på en klassisk bana i utmärkt skick och med en historik som ingen annan når upp till. I klubbhuset hålls historien levande med historiskt intressanta tavlor och pokaler samt memorabilia från klubbens långa historia

Sveriges äldsta golfbana firar 2024 sitt 120 årsjubileum.

Slutorden blir ett citat från landskapsarkitekten Bengt Lidbeck.

”Om Hovås golfbana har det alltid tyckts. Den är för kort, den är för trång, den är för lätt, den är för svår osv. Sett ur landskapssynpunkt kan man bara konstatera att den är osedvanligt väl insmugen i landskapet. Naturliga förutsättningar har utnyttjats mycket väl. Den ligger fantastiskt vackert och trots att den är relativt liten bjuder den på god variation vad gäller landskapsupplevelser”

Claes Olsson

Klubbhistoriska kommittén

Göteborgs Golf Klubb

Källor:

Göteborgs Golf Klubbs jubileumsböcker 1927, 1952 och 2002

Calle Sahlquists tillbakablickar i KlubbBladet