Din varukorg är för närvarande tom!
Historia
Golf sedan 1902
Göteborgs Golf Klubb bildades 1902 och är därmed Sveriges äldsta golfklubb. Vi värnar om vår historia och tradition. På den här sidan kan du läsa om hur klubben formades och blev det den är idag.
Om du har frågor eller vill bidra med material, kontakta oss gärna!
Vår golfhistoria anno 1916
Att det spelades golf på Göteborgs GK på tidigt nittonhundratal vet de flesta, men att man kan se livebilder från den tiden är mindre bekant. Denna film som innehåller flera olika golftävlingar som spelades 22-24 juni 1916 på Hovås niohålsbana:
- Skandinaviska mästerskapen. Vinnare Carl Rydbeck, FGK. Runner up Georg Pettersson, GGK
- En klubbtävling med handicap.
- Den första matchen för professionella mellan George Roberts, GGK, Ted Roberts, SGK, William Hester, FGK och Robert Turnbull, KpGK. George Roberts vann singelspelet över 36 hål på 155 slag och Turnbull/Hester slog bröderna Roberts i bästboll med 6/5
Tidslinje – viktiga händelser
Göteborgs Golf Klubb bildades 1902 men klubbens historia börjar redan 1891.
Claes Olsson, ordförande i Klubbhistoriska kommittén, har sammanställt en tidslinje med nedslag i de viktigaste händelserna i klubbens historia.
Under 1800-talets senare del hade många av Göteborgs mest betydande män sina ursprung i England och Skottland. Självklart hade en del av dem tagit med golfklubbor från resor till sina hemländer.
15 april 1891 grundade den engelske pastorn Arthur Vandeleur Despard, som var verksam i St Andrew´s Church, Sveriges första golfklubb ”the Gothenburg Golf Club”.
Bland framträdande personer, vilka medverkade vid grundandet och blev bland de första medlemmarna, fanns personer från släkterna Dickson, Seaton, Keiller, Carnegie och Miller.
Ordförande blev baron Oscar Dickson och sekreterare den engelske konsuln John Duff.
För 100 kr blev man ständig medlem och årsavgiften var 20 kr.
Banan, som nåddes med ångbåt, var 900 m lång hade sex hål och låg i Sannegården på Hisingen. Arrendet för marken var 300 kr och en liten paviljong uppfördes för förvaring av klubbor.
Tyvärr blev Pastor Despard hemkallad till England 1894 och klubben fick läggas ner då intresset för golfspel svalnade. Kassan delades ut till de ständiga medlemmarna, som fick tillbaka 66 kr och 87 öre.
Pastor A V Despard avled 1947 i Kanada 86 år gammal.
Sveriges första golfklubb fanns endast i tre år, men klubbens verksamhet hade tänt en gnista hos Viktor H Setterberg – en gnista som skulle få stora konsekvenser för golfspelets utveckling.
Viktor Hugo Setterberg hade kommit i kontakt med golfspelet genom the Gothenburg Golf Club.
När denna klubb upphörde 1894 lät Setterberg anlägga en bana om nio hål och en längd på 997 meter på Arendal, en badort på Hisingen vid Göteborgs inlopp, där många familjer ur Göteborgs borgerskap hade sina sommarvillor. På somrarna levde man där ett liv som påminner om en modern country club med golf, tennis, vattenpolo och segling. Man levde även ett socialt liv med sång, dans och poesi.
I centrum för aktiviteterna fanns golfen och eftersom Setterberg var en intresserad fotograf finns det en omfattande dokumentation från banan och livet på Arendal. (Hänvisning till fotoalbum)
I samband med invigningen av banan 8 juni 1894 görs också Sveriges första noterade hole-in-one. Den lycklige var en man vid namn Lars Westness.
Spelet bedrevs av både kvinnor och män och det tävlades flitigt under de c:a 7 år som det spelades golf på Arendal. Setterberg var noga med att skriva upp varje resultat, vilka finns dokumenterade i hans skrifter.
Som tidigare nämnts ägnade sig de sommarboende på Arendal åt många sporter men det dominerande spelet var golf. 1901 hade Setterberg anlagt ännu en golfbana på Hisingen, nu på samma plats där Pastor Despards bana anlades 10 år tidigare vid Sannegården. En anledning att lägga banan här, var närheten till själva Göteborg så att restiden till banan kunde kortas avsevärt. Resan skedde med ångbåt från centrala Göteborg. Banan omfattar sex hål.
Området kallas nu för Sandviken. Den 25 augusti 1901 bildar Viktor Setterberg Arendals Idrotts Klubb. Klubben har ett klubbhus i Sandviken med en stor flagga med texten GOLF. I ett brev skriver Setterberg t o m ”Arendals Golf Klubb”. Detta blir Sveriges tredje golfklubb efter Gothenburg Golf Club och Särö Golfklubb.
Den förste klubbmästaren i Arendals Idrotts Klubb blir Theodor Åkermark, en spelare som återkommer några år senare som den förste svenske mästaren.
Marken där banan arrenderades ägdes av Göteborgs stad och i takt med att hamnen utvidgades behövde Göteborg utnyttja golfbanans mark som sandtag. Detta ledde till att Setterberg 1903 började se sig om efter en alternativ plats för golfbanan.
Göteborgs Idrotts-förbund skapades av Tor Törnsten år 1900
I Göteborg fanns vid den tiden ett stort antal idrottsföreningar som utövade en mängd olika idrottsgrenar. Törnsten insåg att det fanns mycket att vinna på att samordna verksamheterna.
De första föreningarna att ansluta sig var Lyckans Soldater, Göteborgs Velocipedklubb och skridskoklubben Norden.
Den 22 maj 1902 bildades Golfafdelningen inom Göteborgs Idrotts-förbund på förslag av Viktor Setterberg och den nystiftade klubben övertog golfbanan vid Sandviken på Hisingen. Theodor Åkermark valdes till ordförande och Viktor Setterberg till sekreterare.
Namnet ”Golfafdelningen inom Göteborgs Golf-förbund” hängde kvar till 1909 då det nuvarande namnet antogs och Göteborgs Golf Klubb blev en helt självständig förening.
Den första dokumenterade golftävlingen, som fortfarande är aktiv spelades 4 och 11 oktober 1903 på Sandvikens golfbana. Då spelades Klubbmästerskapet för herrar för medlemmar i Golfsällskapet inom Göteborgs Idrotts-förbund (från 1909 Göteborgs Golf Klubb)
Vårt klubbmästerskap är alltså äldre än SM, som spelades första gången 1904 på Hovås.
Tävlingsformen var 36 håls slagtävling vilket innebar sex ronder på sexhålsbanan.
Vinnare blev Andrew Armstrong som besegrade idel kända klubbkamrater med Tor Törnsten som tvåa.
Andrew Armstrong skulle komma att nå ytterligare en stor framgång då han blev Sveriges andre svenske mästare 1905. Armstrongs glädje var så ofantlig att han ropade ut den från dåvarande klubbhusets tak (Mattssons källare) med en bag i varje hand, se bild nedan!
Britten Armstrong flyttade tillbaka till Storbritannien ett par år efter sin vinst i SM.
1903 blev situationen ohållbar för golfbanan vid Sandviken på Hisingen då Göteborgs stad behövde använda marken som sandtag för expansion av hamnen.
Flera platser fanns i åtanke men avgörande blev byggandet av Säröbanan som passerade Hovås på vägen till Särö. I Hovås fanns sandrik mark, perfekt för golfspel och tågresan tog bara 15 minuter från Karlsroplatsen som låg c:a 250 m sydost om Linnéplatsen. Hovås station låg endast några minuters promenad till första hålet.
Innan Säröbanan byggdes kunde Hovås bara nås med ångaren ”Tessin” eller häst och vagn.
Sand till den 24,5 km långa banvallen togs från ”Sandhålan” vid golfbanan och än idag kan man se spår av rälsen för tågen som hämtade sand.
Innan banvallen byggdes var sötvattensdammen vid hål 6 och 10 en del av Askimsviken.
1954 ersattes ångloken med rälsbuss och till stor sorg för många lades Säröbanan ner 1965.
När golfarna klivit av tåget vid stationen i Hovås hade de bara några minuters promenad till första hålet (idag hål 2), som utgick från det som kallades ”flaggberget”. Först skulle man emellertid på vägen hämta sina utrustningar, som förvarades i en jordkällare, Mattssons källare. Här kunde spelarna även förvara sin ytterkläder under golfspelet.
Denna primitiva lösning förblev vårt ”klubbhus” ända till dess det nya klubbhuset blev klart 1910. Sedan klubben flyttat från Mattssons källare bevarades den under många år till dess förtätningen av Hovås gjorde att den slutligen revs.
Flytten från Hisingen till Hovås hade kunnat genomföras tack vare att Säröbanan byggts 1903.
Till en början arrenderades marken och medlemmarna Christian Röhss och Åke Dahlman åkte runt och förhandlade med markägarna. Ibland bjöd men på kaffegök för att ”mjuka upp” de mer motsträviga.
Med tiden köpte klubben in marken och det finns styrelseprotokoll på att klubbens förhandlare fick gå upp till 15 öre per kvadratmeter.
På Hovås fanns lämplig sandrik mark och man beslutade att anlägga en bana om 6 hål, som mätte 1483 meter.
Viktor Setterberg röjde själv mark och lade ut en bana som sträckte sig ner mot Askimsviken på mark som används än idag för dagens bana.
Hål 1. 307 m (nuvarande hål 2) anses vara Sveriges äldsta intakta golfhål.
Hål 2. 199 m (nuvarande hål 3) Green låg ungefär där en normal drive hamnar idag.
Hål 3. 290 m (nuvarande hål 6) Utslaget från dagens 10:e tee och green vid det lilla huset före backen till 7:e hålet.
Hål 4. 181 m Utslag vid det lilla huset vid backen till hål 7. Man ser tydligt, än i dag, var dåtidens utslagsplats låg. Green låg där dagens green till 10B ligger
Hål 5. 267 m (nuvarande hål 11) Utslaget låg i uppförsbacken ungefär där dagens drives hamnar.
Hål 6. 239 m (nuvarande hål 1) Längre än idag, utslaget låg i höjd med green på dagens hål 2.Fem år senare byggdes banan ut till nio hål.
Viktor Setterberg och Tor Törnsten hade 1904 tillsammans på uppdrag av Viktor Balck , ”den svenska idrottens fader”, startat Svenska Golfförbundet (SGF) och en tidig åtgärd var att arrangera SM för herrar.
SGF hade vid den tiden sitt säte i Göteborg och därför blev Hovåsbanan ett naturligt val. Dessutom hade Stockholms GK bildats detta år och hade knappast en tävlingsmässig bana.
SM har sedan starten spelats som matchtävling över 18 hål, men i början gick finalerna över 36 hål.
I finalen vann Theodor Åkermark en lätt seger över ”evige tvåan” Viktor Setterberg, men den intressantaste matchen stod mellan Tor Törnsten och Åkermark i semifinalen.
Den matchen var lika efter bra spel i 18 hål. 19:e delades och på 20:e lyckades Åkermark sänka den vinnande putten som finns förevigad på bild.
Törnstens tid skulle komma, han kom att dominera SM med fem vinster under perioden 1906-1911.
De första nio SM för herrar spelades på Hovås, först 1913 spelades SM för första gången på en annan bana: Falsterbo.
Se alla mästerskap och landskamper som spelats på Hovås.
1980 introducerades Stewart’s whisky i Sverige av vin och spritimportören W T Ewert. Agenturens chef Reinhold Ewert såg med andra Hovåsmedlemmar till att J&B Stewart´s Ltd i Edinburgh 1908 skänkte en magnifik silverpokal graverad med Stewart´s Cup.
Tävlingsformen bestämdes till 36 håls slagtävling utan hcp och den som vann pokalen fem gånger oavsett ordningsföljd fick behålla den.
Familjen Ewert förblev sponsorer till tävlingen i 73 år – ett svårslaget rekord!
Den första tävlingen, 1908 vanns av hemmaspelaren Ove Erickson med inte mindre än 24 slag före stockholmaren, kapten James Harvey, en man som skulle komma att vinna SM samma år.
Stewart’s kom att domineras av hemmaspelaren Erik Runfelt med inte mindre än åtta vinster fram till 1920. 1916 hade han vunnit pokalen femgånger och fick alltså behålla den.
Lyckligtvis sattes det snabbt upp en ny praktfull pokal, genom en donator från Edinburgh, Archibald Bowman (som på kuppen blev kallad medlem i klubben)
Den nya pokalen blev ständigt vandrande och tävlingen har spelats varje år utom 1914 då första världskriget bröt ut.
Första kvinna att vinna Stewart’s var Helen Wingstrand 1943. Sedan dess hat pokalen vunnits ytterligare fem gånger av kvinnliga spelare. Flera svenska mästare och Europamästare har sina namn på pokalerna.
Erik Runfelt blev med tiden en av Sveriges mest framgångsrika golfspelare och vann inte mindre än 20 mästerskap i SM, Internationella SM och Skandinaviska Mästerskapen.
Läs mer om Stewart’s Challenge Cup
Gruppbild: Startfält Stewart’s 1911. Svingbild: Erik Runfelt. Vid klubbhuset: Första kvinnan som vann, Helen Wingstrand, här med Conrad Pinéus. Slutligen: Förste vinnaren 1908 Ove Erickson.
Det tog bara fyra år innan Setterberg och Törnsten insåg att banan behövde byggas ut till nio hål. Mark arrenderades österut och tre nya hål anlades. Detta ledde till att hålordningen ändrades så att efter att man spelat hål 1 (nuvarande hål 2) fortsatte man enligt följande:
Hål 2. 327 m. Utslaget låg ungefär vid nuvarande 15 tee och green vid nuvarande 12 green.
Hål 3. 112 m. Som dagens hål 13.
Hål 4. Utslag vid dagen hål 14. Green ungefär där dagens green 18 ligger.
Banan mätte nu 2390 m och man behövde bara spela två varv för en komplett rond.
Nästa förlängning av banan skulle inte komma förrän 1923, förmodligen p g a att Första Världskriget 1914-1918 gjorde att golfspelet kom i skymundan.
Som bekant startades Göteborgs Golf Klubb 1902 och är därmed Sveriges äldsta existerande golfklubb.
1902 ingick klubben som ”Golfavdelningen inom Göteborgs Idrotts-Förbund”. Idrottsförbundet hade startats 1900 av Tor Törnsten, som såg stora samordningsvinster genom att skapa en paraplyorganisation för Göteborgs idrottsföreningar.
Med tiden önskade golfavdelningen mer självständighet och 1 november 1909 bröt man sig ur Idrottsförbundet och bytte namn till Göteborgs Golf Klubb. Att golfklubb särskrevs tror man berodde på influenser från Storbritannien, t ex var namnet på Sveriges första golfklubb ”the Gothenburg Golf Club”.
Årsavgiften för klubben detta år var 25:- för herrar och 15 för damer och juniorer.
Setterberg gjorde några primitiva skisser till klubbmärke och flagga, vilka kan ses nedan. Ett par år senare kom ett nytt klubbmärke – snarlikt dagens.
I takt med att antalet medlemmar ökade i klubben ökade också kravet på att bygga ett riktigt klubbhus. Den gamla jordkällaren ”Mattssons källare” hade spelat ut sin roll som klubbhus.
För att finansiera ett nytt bygge, som beräknades kosta 8000 kronor (ungefär en halv miljon i dagens penningvärde) startades framgångsrikt en insamling bland medlemmarna
Marken fick klubben till skänks av AB Hovås Villastad.
Bland medlemmarna fanns arkitekten Ernst Torulf, som ritade en träbyggnad i nationalromantisk stil. Torulf är mest känd för att ha ritat Naturhistoriska Museet, Universitetsbyggnaden och Centralpostkontoret (nuvarande Posthotellet)
Det nya klubbhuset bidrog till att antalet aktiva medlemmar ökade från 47 till 128 under 1910.
23 oktober invigdes Gamla klubbhuset av Häradsdomaren Ivar Berger, tidigare polisdomare och en trolig förklaring till varför ett av hålen döptes till ”polisen”
Gamla klubbhuset saknade emellertid moderna bekvämligheter och var bara i bruk under 28 år då det nya och nuvarande klubbhuset stod klart 1938.
Gamla klubbhuset användes från att det byggdes som personalbostad och kunde senare abonneras för medlemmarnas privata fester. Från slutet av 1980 talet är Gamla klubbhuset en kulturskyddad privatbostad.
I och med kronprins Gustaf Adolfs giftermål med brittiska prinsessan Margaret of Connaught, fördes golfspelet in i det svenska kungahuset.
Kronprinsessan Margareta hade lärt sig spelet som ung av sin far och tog naturligtvis med sig klubborna när hon flyttade till Sverige. (klubborna finns idag på Svenska Golfmuseet i Landskrona)
Kronprins Gustaf Adolf blev också intresserad och paret spelade främst på Stockholms GK samt på Sofiero.
Kronprinsessan var till och med finalist i SM 1914 på banan i Råsunda där hon föll mot Viveka Rosencrantz.
Efter kronprinsessans alltför tidiga bortgång 1920 fortsatte Gustaf Adolf att spela och var under 1906-1916 ordförande i Stockholms GK.
Parets samtliga fem barn blev intresserade golfspelare.
1911 Utsågs kronprinsparet till förste hedersledamöter i Göteborgs Golf Klubb.
I samband med utnämningen tillkom vårt nuvarande klubbmärke. Detta utgick från Göteborgs stadsvapen där man lade till korslagda golfklubbor och krönte med en kunglig krona.
Cirkeln slöts 2019 då kronprinsessan Viktorias make, prins Daniel, utsågs till Förste Hedersledamot.
I början av 1900 talet förekom det att brittiska ”professionister” kom till Sverige för att undervisa, men det handlade huvudsakligen om ”säsongsarbete” och betalningen var så låg att man inte fick tränare med särskilt hög kompetens.
Stockholms GK beslutade då att satsa ordentligt och erbjöd engelsmannen George Roberts, som då var verksam i Schweiz, 500 kronor + resebidrag för en femveckors anställning. Roberts accepterade och passerade Göteborg på väg till Stockholm.
Roberts stannade 12 dagar i Hovås och imponerade så på medlemmarna att han erbjöds och accepterade en fast anställning med start i oktober 1911. Roberts blev därmed Sveriges förste heltidsanställde tränare. Stockholmarna fick i stället ”nöja sig” med Roberts bror Ted som kom att stanna i Stockholms GK i 64 år!
Bostad för Roberts och hans fru Gladys inreddes högst upp i det då nybyggda klubbhuset. Så småningom föddes deras son, även han med namnet George.
Roberts var uppvuxen i Hoylake där the Open-banan Royal Liverpool ligger och var inte bara en skicklig instruktör utan också en mycket duktig klubbmakare. I vår klubbs ägo finns flera klubbor signerade George Roberts. Roberts tog också del i golfbanans skötsel och utveckling.
Spelmässigt var Roberts bäst av de då verksamma professionisterna i Sverige och spelade och vann en uppvisningsmatch på Hovås mot Falsterbos William Hester redan 1912. Belöningen blev 10 kronor. 1916 var han delaktig i Sveriges första tävling för professionister på Hovås (se tidslinjen år 1916).
George Roberts gick bort i förtid 1927 efter en kort tids sjukdom.
Till minne av Roberts spelar Hofås Hickorysellskap årligen ”Hofås Hickory Open, in Honor of George Roberts”.
1914 fanns det ett 20-tal golfspelande damer i Göteborgs Golf Klubb.
Bästa spelarna var Elin och Rosa Runfelt och Elin Törnsten, maka till en av klubbens grundare, Tor Törnsten
Tio år efter att klubben startats ville de kvinnliga medlemmarna komma i gång och tävla på allvar. Man nöjde sig inte längre med att enbart spela sällskapsgolf.
Då bildades 1914 Göteborgs Golf Klubbs damkommitté för att få i gång en ordnad tävlingsverksamhet.
Styrelsen såg ut som nedan:
- Ordförande Elin Törnsten
- Sekreterare Elin Runfelt
- Ledamot Essie Wadham
- Ledamot Ruth Lundberg
- Ledamot Karin Wilson
Det äldsta bevarade tävlingsprotokollet är från 29 april 1914 och visar att sju damer spelade en slagtävling som vanns av Elin Andersson, senare mer känd som Elin Runfelt
Efter en mycket aktiv start avtog aktiviteten i damkommittén för att 1932 under ledning av Linnéa Person göra en ”omstart”.
Helen Wingstrand berättar i vår 50 års jubileumsbok att det krävdes mycket arbete att få ihop ett startfält på 6-8 spelare till damernas fåtaliga tävlingar.
Detta kom senare att ändras radikalt då klubben under -40 och -50 talen fick många skickliga golfspelande damer som t ex Margareta Warberg, Lillott Mörner, Ann-Kersti Person, Maud Röhss, Ingrid Schnack och Lolo Brasier Dahl.
1941 spelades Göteborgs Golf Klubbs första ”Nationella Damdag” med deltagare från både Stockholm och Falsterbo. Denna dag blev med tiden en mycket uppskattad tradition.
1942 Instiftades vårt äldsta vandringspris för damer ”Greta Nordströms vandringspris”.
Återväxten bland klubbens damer är god, tryggad genom en aktiv juniorverksamhet och vi följer med spänning Linnéa Ströms spel på LPGA touren.
Fram till 1923 fanns det bara fyra svenska golfklubbar, Göteborgs GK, Stockholms GK, Karlskrona GK och Falsterbo GK.
1916 fanns det en ”professionist” på samtliga utom Karlskrona, vars bana till stor del användes för potatisodling under Första världskriget.
George Roberts, pro på Hovås och William Hester från Falsterbo spelade redan 1912 en uppvisningsmatch på Hovås. Denna vanns av Roberts som fick 10 kronor, Hester fick fem. Kanske delade de på beloppen.
1916 var det dags för en riktig tävling mellan prona från Sverige och den färgstarke pron på Köpenhamns GK, Robert Turnbull.
Deltagarlistan såg ut så här:
George Roberts, Göteborgs GK
Ted Roberts, Stockholms GK
William Hester, Falsterbo GK
Robert Turnbull, Köpenhams GK
Tävlingen skulle gå över två dagar med 36 håls singel slagtävling första dagen och foursome dag två.
Hovåsbanan hade nio hål som alltså spelades fyra gånger och resultatet dag ett blev:
George Roberts 155 slag Pris 100 kronor
Robert Turnbull 158 pris 50 kronor
Ted Roberts 160
William Hester 192
Dag två parades lagen ihop så att Bröderna Roberts mötte Turnbull/Hester i en 36 håls foursomematch
De senare vann med klara 6/5 och belönades med 50 kronor vardera.
Nedan visar ett av Setterbergs unika diagram matchens utveckling.
Varje professionist fick 50 kronor för sin medverkan i tävlingarna.
På bilden med Gamla klubbhuset ses, förutom de fyra tävlande, amatörstjärnan Erik Runfelt, iklädd uniform, passa flaggstången.
På den mindre slår Robert Turnbull sin approach till dåvarande första green.Idag hade han varit out of bounds efter sitt utslag.
Svenska golfspelare i London startade 1912 ett eget golfsällskap, The Swedish Golfing Society in London.
Flera av de tidiga medlemmarna hade koppling till Göteborgs Golf Klubb. Bland dessa fanns förste vinnaren av Stewart´s Challenge Cup, Ove Erickson och Detlof von Braun, ”the Societys” förste president, som deltagit i flera mästerskapstävlingar på Hovås.
När ”the Society” firade sitt 10 årsjubileum 1922 sammanföll detta med att Hovåsklubben fyllde 20 år och som minne skänkte ”the Society” den vackra silverpokal som man fortfarande tävlar om.
Londonpokalen, som är ständigt vandrande, har spelats samtliga år sedan 1922, men hade ett uppehåll 1940-1945 under andra världskriget och 1977, troligen beroende på banans vid tillfället dåliga kondition.
Tävlingen spelas som 36 håls bogeytävling på en dag och var från början öppen för både kvinnor och män som var medlemmar i Göteborgs Golf Klubb och ”the Society”. 1948 hände det sig att en kvinna, Lillott Mörner (då Svensson) vann tävlingen.
Detta var tydligen svårsmält för vissa herrar och reglerna ändrades snabbt så att tävlingen endast var öppen för män.
Under senare år, möjligen med anledning av denna händelse har ”the Society” generöst satt upp fina vandringspriser för kvinnor (Queens Cup), seniorer (Old Boys London Trophy) och juniorer (Lilla Londonpokalen)
1981 blev Londonklubben ”Royal”, då prins Bertil blev dess höge beskyddare.
På Hovås fanns vid 1920-talets början flera tävlingar om vandringspriser men inget vandringspris för juniorer vare sig på Hovås, eller någon annan av Sveriges få klubbar.
Viktor Setterberg hade redan efter bara några år efter att klubben flyttade till Hovås satt upp ett pris för skolungdom, men detta var sedan några år nerlagt
Medlemmen Erik Knutsson skänkte därför en vacker pokal som var öppen för juniorer tillhörande klubbar som var anslutna till Skandinavisk Golfunion. Tävlingen skulle avhållas en gång i halvåret. Maxålder var 18 år. Spelformen var 18 håls slagtävling med handicap. Den som vann pokalen tre gånger oavsett ordningsföljd fick behålla den. Detta har lett till att man idag spelar om den sjätte pokalen eftersom pokalen erövrats för alltid fem gånger.
Stadgarna kom att ändras under åren så att tävlingen endast är för medlemmar i GGK och bara spelas en gång per år (från 1972) dessutom höjdes maxåldern till 21 år. Förste vinnare blev Olof Svinhufvud. En lovande spelare, som kom att vinna Stewart´s Challenge Cup tre gånger
Juniorpokalen från 1922 är en av världens äldsta juniortävlingar. I USA startades deras äldsta juniortävling ”Western Open” redan 1914 medan Storbritanniens äldsta juniortävling, ”R&A Boys Open Championship”, startades 1921.
Följande spelare har genom att vinna tre gånger fått behålla pokalen:
Per Carlsson 1928
Hugo Röhss 1932
Lennart Pettersson 1939
L O Grundell 1948
Lars Haglund 1967
Många Hovåsmedlemmar önskade en utökad bana och 1923 blev det verklighet då man utökade från 9 till 12 hål.
Redan tidigare hade vårt nuvarande hål 3 förlängts med c:a 100 meter så att green nu befann sig uppe på första platån och hålet mätte 295 meter.
Tre nya hål anlades:
Hål 7. 168/273 meter (ett hål som inte finns idag) Först anlades ett korthål på 168 meter med utslag i närheten av tallen på nuvarande hål 5 och med en green på andra sidan Ryttarstigen rakt nedanför utslaget till nuvarande hål 4.
Detta hål ändrades snart till ett fyrparhål på 273 meter med utslag från åttans fairway och som då kom att korsa det nya hål 9. En lösning man ansåg var mindre bra då spelet stördes av passerande ryttare och fotgängare.
Hål 8. 104 meter (nuvarande hål 4) var först ett blint hål men efter röjning ett hål med fantastisk utsikt ända ner till Amundön.
Hål 9. 320 meter. (likar mest dagens hål nio) Utslag från ungefär där femte tee ligger idag men utslag mot nionde fairway och green. Mer dogleg än idag.
På 1920 talet saknades det i stort sett träd på den övre delen av banan.
Så tidigt som när klubben firade sitt 25 årsjubileum 1927 skrev Birger Sörvik att det nu var hög tid att agera och köpa in mer mark så att klubben kunde få sina efterlängtade 18 hål. Snart skulle banan bli kringbyggd av ”villor och kåkar”
Birger Sörvik (pappa till Finn Sörvik) var inte bara en visionär, han var även guldmedaljör i gruppgymnastik vid Olympiska spelen i London 1908.
Nästa steg i banans utveckling skulle komma 1933.
Norges äldsta golfklubb, Kristiania Golfklubb, grundades 1924 men bytte namn redan 1925 till Oslo GK eftersom Oslo ersatt Kristiania som namnet på huvudstaden. Oslo GK kallas ofta Bogstad på samma sätt som GGK ofta bara kallas Hovås.
När klubben skulle startas hade Göteborgs Golf Klubb varit behjälplig med goda råd och som tack fick GGK vid sitt 25 årsjubileum 1927 en vacker cocktailshaker som överlämnades till Birger Sörvik vid ett möte i London av Oslo GK:s vice ordförande Birger Halle. Pokalen sattes upp som ett vandringspris mellan klubbarna och Shakerpokalen var född.
Den första matchen spelades året därpå på banan i Oslo. Lagen består enbart av män (12 st från vardera klubben) och vann man tre gånger fick vinnande klubb behålla pokalen.
Första matchen på Bogstad vanns av norrmännen, men redan 1931 hade göteborgarna vunnit pokalen för gott och en ny sattes upp. denna vanns av norrmännen, varpå en tredje vanns av Hovåsspelarna.
Detta blev dyrt i längden och det beslutades att sätta upp originalpokalen som ständigt vandrande och så har det förblivit.
Själva tävlingen omgärdas av många traditioner. Tävlingsformen är att man första dagen spelar bästboll och därefter foursome. På kvällen följer bankett och dagen därpå singlar. Upplägget liknar det i Ryder Cup, som spelades första gången 1927, bara ett år före Shakerpokalen.
Kaptenskapet innebär en oinskränkt makt att själv forma sitt lag. Från början spelades matchen open mellan klubbarnas bästa spelare, men detta ändrades med tiden till spel med handicap. GGK:s förste kapten var Georg Wendel som var kapten från starten ända in i 1960-talet. Andra Hovåskaptener med lång tjänstgöringstid är bl a Falk Ellioth och Calle Sahlqvist
”Shakern” har spelats alla år med undantag för 1939-1946 liksom 1932 då Bogstadbanan byggdes om.
Ställningen mellan de två klubbarna är mycket jämn och ”Shakern” innebär varje år hög prestige att vinna.
1950 skänkte Gunnar Carlsson, Transatlantics dynamiske VD och den ende som varit ordförande två gånger i GGK, en pokal till en lagmatch mellan klubbarnas damer, GC pokalen.
Även denna lagmatch är en av årets höjdpunkter och mycket uppskattad. Upplägget är samma som för ”Shakern”.
I början av -30 talet växte sig önskemålen om en 18 hålsbana i Hovås allt starkare. Antalet medlemmar var 1931 uppe i 240 st och fler tillkom varje år.
Redan 1927 hade Stockholms GK fått Sveriges första 18-hålsbana då klubben låg ute på Lidingö vid Sticklinge. Klubben flyttade emellertid ett par år senare ut till Kevinge där man byggde en ny 18-hålsbana 1932, varpå Lidingö GK bildades och övertog banan på Sticklinge 1933.
Falsterbo och Båstad hade fått sina 18-hålsbanor 1930 och Göteborgs Golf Klubb riskerade att hamna på efterkälken.
Så tidigt som 1927 hade diskussionen om 18 hål kommit upp och de berömda engelska golfarkitekterna Hawtree & Taylor besökte Hovås och kom med ett förslag som innebar att man gick tillbaka till en 9-hålsbana med en ansenlig längd, 5600 meter för 18 hål. Detta förslag antogs 31 juli 1929 och man köpte in mark bla på nuvarande hål 3 för 1 krona/m2.
Förslaget revs lyckligtvis upp då dispaschör Conrad Pinéus, en färgstark medlem i GGK som pläderade för 18 hål, lyckades köpa in Villabolaget med dess mark av Skandinaviska Banken för 115000 kr. Dessutom fick man aktierna i AB Hovås Golfbana. Nu fanns mark för 18 hål. Finansieringen såg ut på följande vis:
- Insamling medlemmar 77900 kr
- Kapital från GGK 40000 kr
- Svenska Amerikalinjen 25000 kr
- Grand Hotel 5000 kr
- Försäljning av Villabolaget efter det att mark avskilts till banan 50000 kr
Klubben hade nu medel att fullfölja det efterlängtade projektet.
Arkitekt och arbetsledare för den nya banan blev medlemmen Andrew Person och bankommittén kom att bestå av golfkunniga medlemmar som Christian Röhss (ordf), Birger Sörvik, Georg Wendel och Hugo Runfelt.
Följande hål tillkom:
Hål 5. 90 m (nuvarande hål 7) Utslaget låg fram till 1955 vid bänken mitt i backen. Hålet var blint och en mycket hög flaggpinne markerade var hålet låg.
Hål 6. 305 m (nuvarande hål 8) Green låg nedanför backen upp till nuvarande green.
Hål 7. 340 m (nuvarande hål 9) Mycket likt dagens hål.
Hål 10. 423 m (green från nuvarande hål 12, men utslaget flyttades från ungefär nuvarande vit tee på hål 1 till dagens placering)
Hål 12. 300 m (Nuvarande hål 14) Då saknades fairwaybunkrar och green var platt med en liten platå. Utslaget lades vid nuvarande vit tee uppe vid häcken på 13:e.
Hål 13. 330 m (Nuvarande hål 15) Utslaget låg på nuvarande vit tee på hål 1. Green, en rejäl platågreen, låg på nuvarande 18:e tee. Denna flyttades 1954 till nuvarande läge.
Hål 14. 350 m Ett av de ursprungliga ”Kyrkhålen” Vit tee låg bakom nuvarande 17:e green på en fortfarande synlig kulle invid oxelhäcken vid verkstaden . Green låg uppe i närheten av Askimskyrkan. När Nya Särövägen skar av detta hål levde det en tid kvar som ett par 3 på 180 m. Hålet ersattes 1971 av ett nytt ”Kyrkhål”, vårt nuvarande 16:e.
Hål 15. 355 m (Nu vårt avkortade hål 17) Utslaget låg i närheten av Askimskyrkan och det var ett kraftigt dogleg åt vänster. Bygget av Nya Särövägen gjorde det nödvändigt att korta av hålet 1971.
Göteborgs Golf Klubb hade nu en ”fullvuxen” bana med en totallängd av 5433 m, inkl ett antal ”backtees” för eliten. Detta var en ansenlig längd på den tiden. Par för banan blev 72. Som en jämförelse mäter vår bana enligt följande: Vit 5459 m, Gul 5219 m, Blå 4889 m, Röd 4537 m.
Äntligen, den 1 oktober 1933 kunde 18-hålsbanan invigas och den första bollen kunde slås av ordföranden Axel Brynolf. Denna historiska boll finns att beskåda i klubbrummet.
Conrad Pinéus, utan vars entusiasm vi kanske inte fått 18 hål belönades, liksom banans arkitekt Andrew Person, välförtjänt med klubbens guldmedalj.
Det tog inte många år innan det ”gamla klubbhuset” från 1910 blev omodernt. Rinnande vatten och moderna bekvämligheter saknades . Prona, som bodde där med sina familjer, levde under besvärliga förhållanden med drag, kyla och mögel.
Dessutom hade det skett en stor ökning av antalet medlemmar. En utredning om modernisering visade att det skulle kosta nästan 10 tusen kr att modernisera huset varför man beslutade att bygga helt nytt till en budgeterad kostnad av 60 tusen kr. Det tog emellertid inte lång tid, då arkitekterna Andrew Person och Vilhelm Mattson inkommit med sina olika förslag, innan projektet, som växte efterhand, budgeterades till 135 000 kr. Möbler och övrig inredning budgeterades till 15 tusen kr.
En insamling för att bygga ett nytt klubbhus startades vilket gav 48 tusen kr. Klubbens damkommitté ordnade en egen insamling som inbringade 3 tusen kr. Klubben tog upp ett banklån på 100 tusen kr till 4% fast ränta att amorteras på 50 år.
En medlem tyckte att det nya klubbhuset med sina 495 m2 skulle bli för stort så han i protest donerade 5 tusen kr till en ny parkering i stället. Dessutom skänkte han en ryamatta. Många medlemmar skänkte inventarier till det stora klubbhuset.
Efter en stor mängd förslag, beslutade klubbhuskommittén, som leddes av Volvomannen Gustaf Larson med Axel Adler, Percy Lundwall, Gustaf Lundberg och Birger Sörvik som medlemmar, att gå på ett av Vilhelm Mattssons förslag.
Det färdiga klubbhusets totalkostnad redovisades så här: Nya klubbhuset inkl omklädning av terrassen, tvättmaskin och oljeaggregat 160 tusen kr.
Dispositionen av fastigheten är lik dagens, men på långsidan ut mot banan låg caddiemasterns rum (idag en del av herrarnas omklädningsrum) med ingång utifrån. Där regerade caddiemastern och fördelade dagens uppdrag samtidigt som medlemmarna kunde lösa tillbaka upphittade bollar. Varje medlems första bokstav i efternamnet och en siffra gjorde att bollarna lätt kunde identifieras.
Det inkom inte mindre än sju anbud till byggandet med mycket stor spännvidd i offerterna. Till slut antog GGK anbudet för själva byggnaden från Byggnadsfirman Ernst Järnfält AB, som offererade sina nettopriser med ett påslag på dessa med 10%. Bland andra leverantörer märks bland andra Götaverken (oljepanna) och Svenska Fläktfabriken (ventilation)
Ferdinand Lundquist levererade möbler till klubbrum och bar.
24 april 1938 kunde det nya klubbhuset invigas av Göteborgs landshövding Malte Jacobsson, tillika hedersledamot i GGK.
Utvecklingen av medlemsantalet, som ökat med 67% mellan 1938 och 1952 gjorde att man redan i början av -50 talet insåg att man redan höll på att växa ur det stora klubbhuset.I samband med GGK:s 100 årsjubileum 2002 gjordes en större ombyggnad av bar och altan signerad medlemmen Akke Zimdal. Senare har större renoveringar av omklädningsrum, reception och inredning genomförts. 2023 fyller ”Nya klubbhuset” 85 år.
Den första svenska landskampen i golf spelades i samband med Baltiska spelen i Malmö 1914. Sverige mötte Tyskland och vann med 3-2. I laget ingick två Hovåsspelare, Erik Runfelt och Knut Lignell.
Tyskland kom att bli Sveriges flitigaste motståndare, man spelade inte mindre än 11 landskamper innan det 1939 blev dags att mötas på Hovås i en trelandskamp som också inkluderade Holland, som Sverige mött vid tre tidigare tillfällen.
Sverige ställde upp med ett unikt lag – samtliga spelare kom från Göteborgs Golf Klubb. Svenska laget:
- Erik Runfelt
- Knut Sörvik
- Hugo Runfelt
- Finn Sörvik
- Gunnar Peterson
- Eric Bengtsson
- Kapten: Georg Wendel
Man spelade först tre foursomes och sedan sex singlar. Sverige vann båda landskamperna övertygande med 8-1
Värt att notera var att Finn Sörvik förlorade sin match mot Tysklands storspelare Eric Sellschopp, men Finn fick sin revansch mer än 30 år senare då de två möttes på Hovås i stadsmatchen mellan Göteborg och Hamburg.
Under 1950-talet var de professionellas villkor mycket annorlunda än idag. Prissummorna var jämförelsevis små och tävlingarna färre än idag.
För att dryga ut inkomsterna hade de främsta prona kontrakt med tillverkarna av golfklubbor och reste därför runt och uppvisningsspelade i reklamsyfte. Oftast spelade man med arrangörsklubbens pro och eftersom golfklubbarna var svältfödda på golfspel av den här kalibern blev det ofta stor tillströmning av publik.
Göteborgs Golf Klubb blev en populär klubb för sådana arrangemang och 1953 var det dags för besök av en verklig mästare – sydafrikanen Bobby Locke.
Locke skulle spela sex gånger i Sverige med start i Falsterbo 19 augusti och spel på Hovås 22 augusti. Därefter skulle det spelas på Tylösand, Rya, Lidingö och Kevinge.
Locke, med dåtidens bästa närspel, hade redan vunnit tre av de fyra British Open (the Open) han skulle komma att vinna och hade spelat 14 uppvisningsmatcher i USA mot San Snead och vunnit 12 av dessa. Dessutom hade Locke mängder med segrar i Europa, Sydafrika och USA. Locke var utan tvekan en av världens bästa spelare.
Motståndare på Hovås blev klubbens omtyckte och skicklige pro, Douglas ”Duggie” Brasier och dennes långtslående assistent Stanley Grant.
På bilden syns ”Duggies” dotter Lolo som caddie till sin far. Lolo blev landslagsspelare och svensk juniormästarinna och vann en mängd KM på Hovås. Tyvärr har vi inte lyckats finna något resultat av uppvisningen.
Bland andra kända namn som gästat Hovåsklubben finner vi bl a Dai Rees, Harry Weetman, Bob Toski och Peter Allis.
Dessa skickliga namn i all ära, men hösten 1974 kom deras besök att överträffas med råge! Läs mer på tidslinjen.
När första Europamästerskapet i lag för herrar skulle spelas 1959 fick Göteborgs GK äran att besätta hälften av landslagsplatserna.
Nisse Odqvist, spelande lagkapten, Ola Bergqvist, Bengt Möller och Göran Lindeblad representerade Göteborg GK. De övriga fyra var G-A Bielke, Lidingö GK, Elis Werkell Stockholms GK samt P O Johansson och Gunnar Carlander från Halmstads GK. Ett starkt lag!
EM spelades detta år i Spanien på den klassiska banan, Real Club de Golf El Prat, utanför Barcelona.
Detta var det första Europamästerskapet som arrangerades och de brittiska öarna var inte representerade. England kom med först vid kommande EM, som spelades i Belgien 1961, då Sverige åter vann.
Värsta konkurrenterna i Barcelona förväntades bli Frankrike och Italien. EM inleddes med slagspels kvalificering och därefter gick de fyra bästa lagen vidare till match, ”Round Robin”, där alla möter alla i singel och foursome. Sverige lyckades vinna kvalificeringen och fick sällskap av Frankrike, Spanien och Västtyskland.
Nu inträffade det som är varje lagkaptens mardröm – spelarna i det svenska laget insjuknade en efter en i feber och magproblem. Första matchdagen var Möller och Lindeblad sjuka, men Sverige lyckades ändå besegra Spanien med 6–3. Lagkaptenen Nisse Odqvist fick hoppa in och vann i sin foursomematch.
Andra matchdagen var det Bielkes och Carlanders tur att stanna i sängen. Trots de återkommande sjukdomsproblemen fick Sverige oavgjort 4,5 – 4,5 mot Västtyskland efter att ha legat under med 2–1 efter foursomematcherna.
Sista dagen skulle Sverige möta Frankrike och det krävdes vinst för att bli Europamästare. Nu hade turen vänt och alla de svenska spelarna var tillgängliga för spel denna finaldag, även om flera av dem var tagna efter sjukdomen. Också i denna match låg Sverige under med 2–1 i foursome, men efter singelspel fick Göran Lindblad äran att avgöra genom vinst med 2–1 mot sin fransman. Sverige var Europamästare, något vi alltså lyckades försvara två år senare i Belgien.
Att Sverige lyckades vinna var verkligen en bragd – man kämpade mot både hetta, som man som nordbo var ovan vid, samt att halva laget tidvis var sängliggande på grund av sjukdom.
Det rapporterades att publikintresset var lågt, samt att den stora skillnaden mellan länderna var svenskarnas överlägsna fysik, medan övriga kontinentalländer puttade mycket bättre.
Playing Captain, Nisse Odqvist, kunde nöjd resa tillbaka till Sverige och Hovås med en fin pokal, skänkt av General Franco till segrande lagets kapten.
Rapporteringen och mediabevakningen var minimal från Barcelona. Samtidigt boxades nämligen en annan svensk, Ingemar Johansson, om VM-titeln i tungviktsboxning i New York.
60 år efter bragden i Barcelona vinner Sverige EM för tredje gången, denna gång på Ljunghusen och ånyo med en Hovåsmedlem som kapten – Ola Lindgren.
Den andra oktober 1974 inträffade en för svensk golfhistoria unik händelse på Göteborgs Golf Klubb
En stor del av världseliten samlades på Hovåsbanan för att spela en privat tävling ”Inter Maritime Pro/Am”. Eftersom detta var en unik tävling vars like aldrig kommer att upprepas i Sverige är det värt att rekapitulera händelsen.
Bakgrunden var att den schweiziske affärsmannen Bruce Rappaport ville fira att den första av två beställda motortankers skulle sjösättas på Eriksbergs varv. Beställare var den indonesiske generalen Ibnu Sutowo, chef för det statliga oljebolaget Pertamina.
På den tiden var de flesta storstjärnorna knutna till Marc McCormacs engelska bolag, International Financial Management Ltd, som var experter på att arrangera golftävlingar och event. Lyckligtvis skulle det spelas en Europatourtävling veckan därpå, så många storspelare var på väg till Europa.
Spelformen var en tävling för fyrmannalag med en pro och tre amatörer.
Vilka var då de storspelare som besökte klubben? För att man bättre skall förstå deras status i golfvärlden kommer här lite statistik:
De hade sammanlagt:
- 40 segrar i Majors
- 434 segrar på PGA/LPGA tourerna
- 440 segrar på Europatouren och andra tourer
Några av de mest namnkunniga: Arnold Palmer, Gary Player, Sam Snead, Bob Charles, Billy Casper, Doug Sanders, Tony Jacklin, Dave Marr och Hale Irwin.
Bland damerna: Judy Rankin, Sally Little, Jane Blalock, Marlene Hagge, Vivian Saunders och Carol Mann.
Två svenska pron var inbjuda, Sven Tumba och klubbens egen Michael Kennedy, som berättat vilken stor händelse det var för honom att få hälsa på Arnold Palmer vid middagen på Park Avenue.
Under samma middag lyckades Michael Kennedys fru Torill få samtliga deltagares autograf på en tavla. Detta reproducerades senare på en massiv träplanka som finns att beskåda i klubbrummet.
I klubbrummet hänger också tre inramade fotografier från tävlingen.
Tävlingen vanns av Doug Sanders respektive Sally Little
Ett lika namnkunnigt startfält kommer tyvärr aldrig att ses i Sverige, ett faktum som ger oss anledning att vårda minnet av denna fantastiska dag på Hovås.
Den 25 maj var det så äntligen dags att fira Sveriges äldsta golfklubbs 100 årsjubileum. Klubben riktiga födelsedag räknas som 22 maj, men det var en onsdag så det fick bli lördag.
Dagen till ära hade klubben hissat skotsk, brittisk, norsk och svensk flagga.
Trumpetaren Ulf-Göran Ericsson inledde dagen från berget nedanför gamla klubbhuset. Därpå följde morgonandakt med vacker musik och tänkvärda ord för c:a 100 morgonpigga medlemmar.
09.15 ringde Askimskyrkans klockor och förkunnade den gemensamma starten för de 180 deltagarna som spelade i tremannalag.
På kvällen samlades de 580 festklädda middagsgästerna för ett glas champagne utanför nuvarande tävlingsexpeditionen. För middag och underhållning hade ett tält på 1000 m2 rests mitt på 18:e fairway. Falsterbos ordförande Bengt Modéer, som spelat många lagmatcher på Hovås, sade i sitt tal att ”detta var enda gången han varit på fairway på 18:e hålet”
Kvällens uppskattade meny, som kan läsas på bild nedan, var komponerad av Leif Mannerström och klubbens krögare Jon Axelsson.
Bosse Parnevik var toastmaster och hälsade gästerna välkomna utklädd till kung Carl XVI Gustaf varefter klubbens ordförande Carl-Axel Sahlqvist hälsade alla välkomna och gjorde en resumé av Göteborgs Golf Klubbs 100 åriga historia.
Ett antal hedersgäster var inbjudna, från Royal & Ancient Golf Club of St Andrews hade deras captain Greame Simmers med fru Jennifer kommit och medförde ett fint silverfat som gåva till klubben. Mr Simmers bar röd frack, kvällen till ära.
Vidare hade ordförandena i de klubbar vi haft långvariga förbindelser och klubbmatcher med inbjudits, de kom från Stockholm, Falsterbo, Oslo och Halmstad. Alla medförde fina minnesgåvor.
Svenska Golfförbundets ordförande Christer Öhrning liksom hans motsvarighet i Göteborgs Golfförbund var självklara gäster.
Med anledning av jubiléet hade klubben producerat en 100-års bok där Ingemar Nordgren varit redaktör. Boken har sedan dess tryckts om till glädje för nya medlemmar.
Under middagen uppträdde Bosse Parnevik i olika skepnader och det blev vacker musik av en trio från Göteborgsoperan. Därpå följde ett stort jubileumsfyrverkeri som avslutades med att GGK 100 ÅR stod i eldskrift på himlen.
Nu blev dags för disco som avslutades först 04.30 – det var en afton att minnas!
2027 fyller Göteborgs Golf Klubb 125 år!
Som beskrivits på tidsaxeln år 1911 var klubbens första kungliga medlemmar (Förste hedersledamöter) dåvarande kronprins Gustaf Adolf och hans gemål kronprinsessan Margareta.
Deras fem barn spelade samtliga golf, speciellt prins Bertil blev en entusiastisk golfspelare och invigde många banor och gick bl a caddie till Arnold Palmer när han gästspelade i Stockholm.
Prins Daniel har visat sig vara en skicklig golfspelare med lågt handicap och har fått kronprinsessan Viktoria att börja spela golf.
Därför var det naturligt för Göteborgs Golf Klubb att knyta an till de gamla banden med kungahuset genom att tillfråga prins Daniel om han ville bli Förste hedersledamot och höge beskyddare av klubben.
Prinsen har även visat intresse för golfens historia. När man i Stockholm öppnade den gamla Råsundabanan för en dag, slog han invigningsslaget med en av kronprinsessan Margaretas hickoryklubbor.
Jubileumsskrifter
Av tradition publicerar Göteborgs Golf Klubb en skrift när det är jubileum.
Böcker har publicerats vid 25, 50 och 100 årsjubiléerna. Enklare skrifter då klubben “fyllde” 75 respektive 90 år. Dessa har nu digitaliserats och finns att läsa nedan.
Läs även om golf på Arendal i slutet av 1800-talet, här finns också årsskrifter från 1898 och 1899.
Som medlem kan du också läsa samtliga nummer av Klubb-Bladet från 1969 och framåt, logga in på medlemssidorna via hänglåset längst upp.
Människorna bakom klubben
Under klubbens långa historia har tusentals medlemmar kommit till klubben och njutit av sin golf. I vissa familjer är det flera generationer som spelat. Några av alla människor som vandrat på vår bana har varit engagerade i klubbens utveckling.
Historiska fotoalbum
Viktor Setterberg kallas med rätta för svensk golfsports fader.
Förutom att starta och lägga ut golfbanorna i Arendal och Hovås skrev han 40 000 sidor om golf och var långt före sin tid i sina förslag om kommunala banor och satsning på golf för juniorer.
Viktor var dessutom en passionerad fotograf och de album som visas här är inte bara intressanta ur golfsynpunkt, de är också tidsdokument från en svunnen tid.
Album 1: Livet på Arendal 1890-talet
Album 2: Livet på Arendal 1890-talet
Album 3: Golf på Arendal 1890-talet och Göteborg tidigt 1900-tal
Georg Wendel blev medlem redan 1916 och blev 1927 kallad medlem i Göteborgs Golf Klubb pga sina stora insatser.
Georg var under många år sekreterare i GGK och arbetade i många olika kommittéer.
Åren 1924-46 var Georg engagerad i Svenska Golfförbundet bl a som sekreterare och styrelseledamot.
1941 tilldelades Georg, som en av de första, Svenska Golfförbundets silverplakett.
Ove Ericksson var en skicklig golfare och blev den förste vinnaren av Stewart´s Challenge Cup, Sveriges äldsta pokaltävling från 1908.
Ove utbildade sig till fysioterapeut och flyttade tidigt till London där han fortsatte att spela golf på hög nivå. Han blev medlem i ”The Royal Swedish Golfing Society of London” och de flesta bilderna i hans album kommer från deras tävlingar.
Percy Lundwall föddes 1884 i Malmö (senare Limhamn) i en välbärgad men bohemisk skeppsredarfamilj. Från 1904 var han bosatt i Göteborg och vid sidan av sina många fritidsintressen försörjde han sig som trävaruhandlare. I slutet av 20-talet började han spela golf och var bland annat aktiv i GGK:s nya klubbhusbygge 1937-38. Sin första kamera fick han vid konfirmationen 1899. Kameror följde honom sedan resten av livet (till 1973). Han efterlämnade ett minutiöst välordnat fotoarkiv som på senare år digitaliserats av dottersonen Knut Lindelöf.
1944 spelades SM för damer och herrar på Hovås. Maud Hårleman ( senare Maud Röhss) , Saltsjöbanden, vann sitt tredje och sista SM och Finn Sörvik, Hovås, sitt första av fyra.
Album från -40 talet med bilder främst från Tylösand och Hovås.
SM 1942 i Tylösand (Halmstad GK) vanns av Hovåsspelaren Eric Röhss.
Bilder även från landskamp mot Storbritannien.
En bild på engelske flygarhjälten Douglas Bader, som miste bägge benen under kriget men ändå nådde hcp -4.
En stor del av världseliten samlades på Hovåsbanan för att spela en privat tävling ”Inter Maritime Pro/Am”.
Några av de mest namnkunniga: Arnold Palmer, Gary Player, Sam Snead, Bob Charles, Billy Casper, Doug Sanders, Tony Jacklin, Dave Marr och Hale Irwin.
Bland damerna: Judy Rankin, Sally Little, Jane Blalock, Marlene Hagge, Vivian Saunders och Carol Mann.
Våra klassiska tävlingar
Stewart’s Challenge Cup
Adlerbertska priserna
Londonpokalerna
Klubbmästerskap
Juniorpokalen
Stockholmsmatchen
Mästerskap och landskamper
Historiska återblickar
Carl-Axel “Calle” Sahlquist skrev mellan åren 2009-2018 i Klubb-Bladet. Hans artiklar berättar om utvecklingen av Sveriges äldsta golfklubb, Göteborgs Golf Klubb. Här får du glimtar från vår mer än hundraåriga historia.
Calle var också en framgångsrik ordförande i klubben 2001-2008 där han höll i 100-årsfirandet 2002.
Även Claes Olsson har bidragit med text.
| När golfen kom till Sverige (KlubbBladet 2009 nr 1) |
| Golfsverige kring sekelskiftet (KlubbBladet 2009 nr 2) |
| Viktor Setterberg (KlubbBladet 2009 nr 3) |
| Sandhålans historia (KlubbBladet 2010 nr 1) |
| Klubbhus och fastigheter (KlubbBladet 2010 nr 2) |
| De första åren på Hovås (KlubbBladet 2010 nr 3) |
| 18 hål på Hovås 1933 (KlubbBladet 2011 nr 1) |
| Donationer genom åren (KlubbBladet 2011 nr 2) |
| Golfklubbor före vår tid (KlubbBladet 2011 nr 3) |
| Vägen till full äganderätt (KlubbBladet 2012 nr 1) |
| Londonpokalen 90 år (KlubbBladet 2012 nr 2) |
| Erik Runfelt (KlubbBladet 2012 nr 3) |
| Första vinnaren av Stewart (KlubbBladet 2013 nr 1) |
| GGK och Bachelors (KlubbBladet 2013 nr 2) |
| Hisingen eller Hovås? (KlubbBladet 2013 nr 3) |
| Återblick (KlubbBladet 2014 nr 1) |
| GGK 1952-1977 (KlubbBladet 2014 nr 2) |
| GGK 1977-2014 (KlubbBladet 2014 nr 3) |
| Golf på Hovås 1904 (KlubbBladet 2015 nr 1) |
| Klubbärare – caddies (KlubbBladet 2015 nr 2) |
| Var och när uppstod golfen? (KlubbBladet 2015 nr 3) |
| Huru man skall spela riktigt dåligt (KlubbBladet 2016 nr 1) |
| Äppelbackaviken blev sötvattensdamm (KlubbBladet 2016 nr 2) |
| Kyrkhålen (KlubbBladet 2016 nr 3) |
| Shakern fyller 90 år (KlubbBladet 2017 nr 1) |
| Från stenåldern till nutid (KlubbBladet 2017 nr 2) |
| Golf på Arendal med Viktor Setterberg (KlubbBladet 2017 nr 3) |
| Stewart’s Challenge Cup 1908-2018 (KlubbBladet 2018 nr 1) |
| Gösta Dalman (KlubbBladet 2018 nr 2) |
| Golfbanan i Hovås – Från betesmark till välputsad parkbana (KlubbBladet 1 2024) |